lördag 25 september 2010

Hur ska det vara egentligen?

Nu ligger min käre far på sjukhus igen. Nu är det ganska exakt ett år sedan han fick sin stroke. Tyvärr är ingen i vår familj så speciellt insatta i sjukvården och hur allt bör fungera men nu börjar vi tröttna på inkompetenta läkare som inte verkar vilja göra sitt jobb ordentligt.
Hans vänstra fot/ben har varit svullen i flera månader nu och ingen gör något. Han plågas av värk i hela kroppen konstant. I somras blev han ju medicinförgiftad (morfin) och innan dess hade han varit trött och sovit mest hela tiden. Han blev piggare när han fått motgift men nu är han där igen och denna gång kan det inte vara morfinet.
Tyvärr ska man (min käre bror och mamma) få ta till med hårdhandskarna för att något ska hända. Pappa kom hem från sin träning i torsdags och berättade själv att han inte tränat utan bara suttit och sovit. Men ingen i personalen varken meddelar mamma eller gör något åt saken då detta inte är första gången det händer. Mamma fick ringa och hota en stackars AT-läkare (för pappas ordinarie läkare vågar väl inte ringa) och det resulterade i att han nu ligger på US. Brorsan pratade med dem på avdelningen igår och gjorde klart att vi vill inte ha hem pappa förrän de har gått till botten med detta. Nu ska det tydligen analyseras vätska från foten och genomgång av hans mediciner. Hoppas innerligt att de hittar problemet så att han kan få en chans att jobba upp sin kropp till ett drägligt liv. Nu har han ju äntligen fått två assistenter och han vill ju bara träna så att han förhoppningsvis kan gå till sommaren.
Är inte så nöjd med landstinget hittills.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar